Nordanvind

Nordanvinds symbol

På Nordanvind är stämningen solemn. Redan vid entrén till vinden sätts stämningen i form av gravitashallen: en minnesplats över forna elever och lärare som stupat i kampen mot svartkonsterna och diverse magiska monster eller varelser. En kroppslös röst läser den långa listan med namn, ålder vid deras död, dödsorsaker och – i de fall där det är möjligt – vilka misstag som ledde till deras död och vilka kunskaper som kunnat rädda dem. Den mest spralliga tolvåring som nyss kommit från kvastbollsträning kan inte undgå att känna det allvar som vilar över vinden vid ett sådant mottagande.

Övergripande på hela vinden – både fysiskt i form av arkitekturen och psykiskt i form av fokus och lektioner – är att när faran kallar är det Nordanvinden som först måste blåsa till storm. Självklart är Nordanvindens elever tonåringar med allt vad det innebär av fjanterier, bus, skolk och ung kärlek men i bakgrunden finns hela tiden att det man studerar är något farligt och hotfullt på riktigt. Det allra tydligaste beviset på detta är att eleverna på Nordan med oregelbundna intervaller och helt utan förvarning utsätts för attacker av diverse monster och besvärjelser. Det kan vara en så liten sak som att professorerna på Blåkulla placerar in förhäxade föremål på vinden till att de transfererar in vredgastar mitt i natten. ”Vinden blåser kall på Nordan”, säger man med viss bävan på Blåkulla, men det är också en källa till stolthet hos eleverna som studerar på vinden.

Arkitekturen på vinden avspeglar också den övriga stämningen. De gotiska blyinfattade glasfönstren tycks alltid släppa in ljuset i precis rätt kalla blå nyans och den hoppande portalen som gömmer sig på vinden kan när som helst förvandla den dörröppning en skulle gå igenom till en port ut i viskande skogen. Det sistnämnda är acceptabelt när ett helt gäng studenter är påklädda och på väg till lektion men mindre roligt när en ensam är på väg in i badrummet med endast en handduk runt midjan.