Tornfalkarna

Tornfalkarna

Tornfalkarna är det lag som åtnjutit mest framgångar under de senaste åren och de har också – totalt sett – fler titlar än något annat Blåkullalag, även om marginalen till Igelkottarna inte är milsvid. Tornfalkarna är också den klubb på Blåkulla som ganska konsekvent har haft flest spelare och anhängare. Det finns helt enkelt gamla och stolta tornfalks-anor på skolan som generation efter generation av nya spelare och anhängare ärar.

Tornfalkarnas klubbhus motsvarar klubbens position på skolan och är beläget högt upp i roterande klocktornet, strax under några Tornfalksbon som är belägna där. Från klubbhuset har spelare och anhängare en magnifik utsikt över kvastbollsplanen och på väggarna hänger så många vimplar från besegrade motståndare att några placerats på en lina som går från klocktornet till skolans huvudbyggnad. Under ett besök på skolan uppfattade de upphöjde akademikerna och dignitären mäster Rinzen från Lhasa i Tibet flaggorna som ett hederstecken och rektor Kugel gjorde ingen ansats att ta hen ur den villfarelsen.

Historiskt sett har Tornfalkarnas framgångar nästan alltid varit i en av två discipliner men mycket sällan ingen av dem eller båda på en gång. Före det andra stora mundiskriget hade Tornfalkarna en storhetstid som bluffarschacklag men var inte särskilt framstående i luften. I början på femtiotalet och en bra bit in på sextiotalet avlöste kvastbollstitlarna varandra för att sedan sakta dala. På sjuttiotalet vann Tornfalkarna två världsmästartitlar i rad i bluffarschack under det lag som sedan har kommit att kallas ”Drömfemman” eller ”Dunarpsligan” efter byn som var tre av spelarnas hemvist. Dessa vinster talas det dock lite tyst om nuförtiden eftersom delar av Drömfemman sedermera blev framstående medlemmar av nya Skuggkabinettet och en av dem, Hektor ”Piskan” Paulun, en kort tid tjänstgjorde som skolans ökände rektor.

I modern tid fortsätter Tornfalkarnas goda resultat. Början på 2000-talet såg en rad nationella och internationella titlar i bluffarschack och sedan några år tillbaka har kvastbollslaget visat fin form. Inte minst på grund av Fatima Khan, dotter till professor Nour Khan (som värvats till skolan från SihirVizir i Alexandria för att undervisa i Talmagi) och en ytterst skicklig dunkare och lagledare.

Tornfalkarnas supportrar känns igen på sina vingförsedda supportertröjor i vitt och lila som de flaxar med något fasligt på läktarna under varje match, och på de små pappdrakar i form av tornfalkar som fansen låter sväva över läktarsektionen medan spelet pågår och som gör små triumferande loopar och skruvar när spelarna når framgång på plan. Det är ingen tvekan om att Tornfalkarna är en klubb med luft under vingarna och att lagets talrika supportrar känner så också. Stämningen är alltid på topp när falkenerarna – som de kallas – är med och hejar på.